Tillbaka till Kommentarer

Kommentar till Europaparlamentets omröstning om position kring RED II

19 januari, 2018 09:56 Kommentarer

En något djupare analys av Europaparlamentets beslut kring förhandlingspositionen för RED II ger en blandad bild utifrån ett svenskt perspektiv.

Det är klart positivt att råtallolja blir kvar som en godkänd råvara. Krafter inom parlamentet har verkat för att råtalloljan ska tas bort då den anses ha andra användningsområden och att den därigenom inte är en restprodukt och således ska tas bort från listan. Det är en viktig råvara för Sverige genom att den är inhemsk och inte heller konkurrerar med mat eller skapar någon ILUC-effekt som är två aspekter som lyfts fram av motståndarna till biodrivmedel.

Lika positivt är det att parlamentet valde att låta grödebaserad råvara ligga kvar på max 7 % av den totala drivmedelsmängden under perioden fram till 2030. Kommissionens förslag var en ”utfasning” av produkten med en nivå på 3,8 % 2030. Olika miljö- och andra organisationer inom Europasfären har arbetat för ett helt borttagande av grödebaserad råvara då de menar att den leder till ILUC och konkurrens om mat. För svenskt vidkommande är detta en märklig position då den svenska och för övrigt även den europeiska markanvändningen för grödor har minskat kraftigt. Att då öka arealen igen genom att producera energiråvara påverkar varken ILUC eller konkurrensen med matproduktion. Redan en begränsning till 7 % innebär en ökad användning av fossila drivmedel och en utfasning under perioden skulle leda till en än större ökning och vara direkt kontraproduktivt mot arbetet för en kolsnål transportsektor.

En ur vårt perspektiv direkt negativ punkt är att man från parlamentets sida vill ge EU-kommissionen mandat att lägga till och dra ifrån råvaror på den lista som styr vad som är godkänt och icke godkänt. Det innebar en mycket stor osäkerhet för den som ska fatta beslut om investeringar i ny biodrivmedelsproduktion. Eftersom alla biodrivmedel fortsatt är dyrare än sina fossila motsvarigheter är de beroende av politiska styrmedel för att kunna säljas. Att i det läget ytterligare bidra till osäkerheten genom att öppna för att råvaror med kort varsel ska kunna tas bort är en allvarlig osäkerhet för investerare. Vad det får för konsekvenser om det finns kvar efter förhandlingarna med rådet och kommissionen går inte att överblicka idag, men vill man nå längre än att bara bidra till ökad efterfrågan på biodrivmedel genom olika typer av pliktkrav måste man skapa politisk säkerhet för investerare.

Parlamentet har inte heller tagit ställning för att så kallade low-ILUC biodrivmedel ska kunna hitta in på den godkända listan. För att slippa den mindre lyckade lösningen att godkänna respektive underkänna råvaror genom listning vore det bättre att låta alla biodrivmedel mätas mot generella hållbarhetsregler oavsett teknik och råvara för att inte i onödan utestänga bra biodrivmedel och inte heller acceptera biodrivmedel med sämre klimatprestanda.

Nästa steg i processen är att parlamentet ska förhandla med rådet och slutligen även med EU-kommissionen innan ett nytt direktiv är på plats.